indrasmamma

Nu ska jag skriva ut brevet som jag skulle skickat till mitt ex,men jag har aldrig skickat det, jag har stått så många gånger vid postlådan o tänkt posta brevet men aldrig gjort det!!! Men här kommer det!

Hej!

Det har nu gått 1 år sedan jag hörde nåt från dig, o 14 månader sen vi sågs sista gången! Kan inte med ord beskriva för dig hur jag känner för dig efter allt du har gjort mot mig o min dotter,Det är ingen kärlek jag känner för dig det är bara hat,vissa dagar så älskar jag dig, men hur kan det komma sig? man kan väl inte älska någon så mycket att det övergår i hat? Eller kan man det?
Jag har så många frågor gällande det du gjorde mot mig,  kommer nog aldrig få så mycket mod till att fråga dig hur du tänkte, varför du gjorde som du gjorde?
Jag kommer aldrig få svar på det eller hur? Ibland så undrar jag hur det hade blivit, om jag inte hade lämnat dig, hade du inte slagit mig då? hade du inte låst mig ute mitt i natten i 17-18 minusgrader? Jag älskade dig, du älskade inte mig, eller du kanske älskade mig men på ditt eget sätt? Jag kan inte lita på nån längre tack vare det du gjorde, vet du hur det känns? att få frågor om jag fortfarande lever med dig,eller stt folk säger att jag tillhör dig,som om jag är nåt man kan äga., du hade makt över mig,men du har det inte idag.,

Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag träffade dig, om jag såg dig. jag skulle iaf inte bli glad för jag vet inte om du skulle ge mig det helvete  du har lovat.. hoppas att du har släppt mig nu och föralltid..

Du kommer aldrig förstå hur det är att stå brevid nån och se på när den personen hoppar på ens liv,hjärta ,själ.. Jag kommer alltid att veta hur det känns,.. Jag stod brevid dig,jag va med dig på möten när du skulle bli nykter och drogfri, vem fick skulden när vi kom hem? det va jag..
Jag kommer aldrig glömma sakerna du gjorden mot mig o min dotter...

Kan man verkligen älska en sån man som du är?
Hur har du blivit såhär?
Hur blev ditt liv såhär..

Jag är uppriktigt ledsen för att jag nu säger hej då föralltid de gjorde jag för länge sen men inte till dig, nu gör jag det,för jag har personer bakom mig som stöttar i den mån dem kan..
Jag kanske kommer behöva mer hjälp o stöd..
Men såren i min själ kommer aldrig försvinna!

Dem första månaderna du va borta så tänkte jag väldigt mycket på dig, jag grät varje kväll/natt jag sov tillochmed o din jumper du inte fick med dig..
det kan hända nu att jag gråter vissa kvällar då jag tänker tillbaka, ibland så läser jag dina brev du skickade till mig när du satt häktad..
När jag såg dig på rättegångsdagen jag minns den så väl, det va den 27 december 2008 kommer aldrig glömma dem timmarna, men då får stå ditt kast och det fanns bevis på hur mycket du skadade den tjejen.. Kommer aldrig glömma dem blickarna du gav mig,just då ville jag vara slänga mig i armarna på dig o säga att vi löser detta, men jag kunde inte..
såg du hur mycket jag grät när dem förde bort dig?
Jag älskade dig då, och gör nog det fortarande, men jag kan inte ta tillbaka dig, jag vet äöndeå hur det skulle sluta..

Sara